Enkla halsband är lite på modet just nu. I alla fall om man ska inspireras av Dogeareds väldigt populära budsskapssmycken. Jag har inga planer på att köpa något ifrån dem, även om deras kollektion är fin. Istället har min mamma låtit mig få ta över ett av hennes gamla smycken. Det gjorde jag mer än gärna. Jag har redan fått smycken ifrån mormor och en annan gammal släkting i äkta guld som jag är evigt tacksam för. De är så otroligt fina! Kanske kan visa dem någon dag, då jag får bloggtorka. Halsbandet jag fick av mamma har hon haft i sin ägo i många år och jag har alltid tittat storögt på det när jag var liten. Jag har alltid velat bära det för att jag tycker att det är så fint i sin enkelhet, och jag älskar smycken som man kan ha på sig jämt, till och med när man sover. Dessutom är jag lite galen i ting med affektionsvärde. Saker som man inte vill förlora på grund av att de har en historia och en själ. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att tycka att det är häftigt att få ta över saker som har gått i arv och som släktingar burit. Det är en speciell känsla helt enkelt. 

Smycket jag fått av min mamma ganska nyligen, dock inget nytt halsband utan ett hon haft i sin ägo länge

Inleder med att citera flertalet facebookanvändare för tillfället -Hit Like if you remember them. Tvillingarna Olsen var många småtjejers idoler på min tid. Usch så får man inte säga. Det får mig att låta som 40. Men med min tid menar jag naturligvis i yngre tonåren, för dryga fem år sedan. Under 90-talisternas uppväxt med andra ord. De var med i varenda nummer av omåttligt populära tidnigen Julia och tjejer var som galna i de två välkända systrarna. För att inte tala om deras filmer. Men det är på senare år som jag börjat snegla lite extra på denna framgångsrika duo. Deras alltid lika perfekt rufsiga hår och frisyrer har imponerat mig, samt deras förmåga att dressa upp alla plagg. Vi kanske inte delar stil på alla punkter, men båda två imponerar på mig. Jag kan ju inte heller förneka att jag tycker att de är grymt snygga med sina blonda svall (Ja, de får mig att sukta efter att bli blond) Med detta sagt blev jag otroligt glad då jag fick se att Elle gjort en intervju med dem i det senaste nummret. Jag har ännu inte läst den, men planerar att göra det ikväll innan jag slocknar. Alltid kul att läsa om personer som lyckats bra i livet. Bilderna på dem är också ögongodis i sig. Har ni någon relation till Olsen tvillingarna? Kram.

The famous Olsen-twins i senaste numret av Elle, pure beauty 

Ända sedan jag började på De la Gardie och fick min fina Macbook Pro har jag letat efter ett nytt datafodral. Jag har hela tiden sneglat på de snygga fodralen från Marc Jacobs, men kanske tyckt att kläder har varit prio ett. Men när vi var i Göteborg igår kunde jag inte hålla fingrarna borta. Dessutom hittade jag inget plagg som tilltalade mig, och då var det fodralets tur helt enkelt. Nu kan jag knappt sluta titta på det. Jag känner mig så töntig, men det är verkligen så galet snyggt. Med tanke på att jag ska ha min dator i två och ett halvt år till, känns det som en bra investering. Eller är det bara jag som tycker att snyggt skolmaterial gör plugget roligare? Marc Jacobs har alltid legat varmt om hjärtat, ändå har jag inte kommit mig för att köpa något från deras kollektioner. Känns bra att ha tagit min Marc-oskuld. 

Marc by Marc Jacobs datorfodral till en 13" dator - NK (Säljs även hos Raglady by Tara, men där verkade det vara slut i svart) 

Hm, så var typ helgen över. Eller ja, går mot sitt slut i alla fall. Jag kämpar just nu med plugg i mängder. Slutet på ettan är inte ett dugg kul på den fronten. Samtidigt går jag och våndas över den där förbannade tandställningen som ska in i käften på onsdag. Jag vill inte. Men nu finns det ju ingen återvändo tyvärr. Gud vilket kul inlägg det här blev. Skärpning. Kan dock utlova lite bättre uppdatering i fortsättningen. Tror jag. Jag har i alla fall ett inköp ifrån gårdagen att visa upp. Har nämligen köpt något som jag suktat efter länge och nu äger. Feels great. Vi hörs senare då, när jag tagit mig igenom djungeln av plugg samt harvat några hål på golfbanan i det fina vädret. Kram. 

En bild på mig som jag knäppte i fredags eftermiddag. Ett tips om man vill ha lite "studiokänsla" över sina bilder är att fotograftera mot ett fönster (Som dock helst inte ska belysas rakt ifrån solen för då kommer det bli väldigt överexponerat). Jag har nämligen inte redigerat dit den vita bakgrunden, utan originalbilden är väldigt lik denna redigerade version. Kan ju också nämna att jag har använt stativ, fjärrutlösare och reflexskärm för bättre ljus. Bye. 

Uppdateringen har som vanligt varit kass den senaste tiden. Den har gången blir det dock tunnt med inlägg en längre period. Jag har inget sug efter att skriva. Även om jag tycker att det verkligen är superkul att blogga och tycka till om saker. Men alla har vi våra perioder då livet är lite tuffare än vanligt. Jag går igenom en sådan period nu vilket förklarar mycket av min frånvaro. Min käre farfar gick nämligen bort sent i söndagskväll. Visst var han gammal (hela 89 år) och hade levt ett lyckligt liv, men hans bortgång kom ändå så hastigt. Chockartat hastigt. Precis som när farmor dog. Mitt i allt detta har deras gamla hus fått en ny ägare och renoveras av en ny familj. Det innebär att hela husets själ nu håller på att försvinna. De som inte besökt min farmor och farfars hus kan nog inte förstå vilken glädje när man kände när man var där, jag har aldrig sett något liknande. 

Min farmors pappa byggde huset när min farmor var 11 år och då flyttade de in där. När farmor sedan träffade farfar tog de över huset och renoverade det. Min farfar var bildlärare och dekoratör och älskade färg och konst. Det var inte utan att det syntes! Varje rum var så otroligt färgglatt. Då man gick in i huset möttes man av en lila hall med en stor lilablommig tapet på alla väggar och med bruna lister. De stora trädörrarna var målade i samma färgskala. Resten av rummen var gula med gröna lister, röda med blått  tak och väggar, köket var knallgult, ett rum på övervåningen var endast grönt. Som sagt, det enda huset i sitt slag. Alla dessa 50-tals tapeter som de satte upp när de flyttade in har sedan suttit kvar tills nu. Nu har huset som sagt nya ägare och håller på att totalrenoveras. Kanske är det konstigt att bryr mig så mycket om vad som händer med huset nu. Jag har kanske alltid drömt om att bo där själv, men det är också det finaste minnet jag har av min farföräldrar nu när de är borta. 

Minnet av dem kommer dock alltid leva kvar i mitt hjärta. Det vet alla som förlorat någon som betytt mycket (alltså de flesta tyvärr). Livet blir lättare när chocken lagt sig och när begravningen varit. Då kan man gå vidare. Tills dess är jag lite off, lite vimsig, och lite svängig i humöret. Men livet måste gå vidare, och jag tar hela tiden steg i rätt riktning. Jag får mer distans till det hela varje kväll, och varje gång jag gråtit ut åter en gång. Livet går vidare. 

Jag, min pappa och min farfar på julafton förra året, alltså tre generationer varav endast två återstår idag

Finns det något bättre än att finna ny kärlek till gamla låtar man aldrig lyssnar sönder? Jag blir lika glad varje gång jag hittar tillbaka till en gammal goding. Idag bjuder jag på några av mina godingar som jag återupptäckt på nytt och som jag inte lyssnat på på ett bra tag. Nu blir det dock andra bullar. En hel del nostalgi och minnen finns ofta kopplat till låtar man lyssnade på när man var yngre och det är alltid lika kul att minnas alla galna ögonblick. Kanske känner ni igen någon av låtarna som eran egen gamla favvo? Eller kanske är de helt nya. Förmodligen klingar de nog bekant i mångas öron. 

Och ja.. min musiksmak är galet blandad, R'n'B, hårdrock, 60-90tal, ballader, akustiskt u name it. Därför är låtarna nedan väldigt olika. 

Jag är tokig i ballerinor för tillfället, eller snarare ballerinaskor. Jag bara måste ha ett par. Men jag kan inte bestämma mig för vilken färg jag vill ha på dem. Är osäker på om jag vill ha svarta skor då jag inte äger ett enda svart klädesplagg förutom min vinterjacka. Och jag lär knappast kombinera vinterjacka med ballerinaskor. Ballerinorna med strasstenar på tycker jag är underbart fina, men jag är osäker på om de är tillräckligt användbara och om de passar till vardags. Nästa gång jag kommer till Zara ska jag passa på att spana in alla dessa grymma par. Fina ballerinor från Zara, 499-549kr

Jag har letat och letat efter de perfekta rosa shortsen... och nu äntligen tror jag att jag är i hamn. För en billig peng dessutom. Med fri frakt. Kan inte bli så mycket bättre faktisk. Jag bara älskar den fransade avklippta kanten längst ner, och färgen är underbar. Måste säga att närmare min vision kan man inte komma. Nu måste jag dock få tummen ur och beställa dessa. Jag gillar egentligen inte nätshopping men jag kan inte låta bli.

Ca 240kr från Asos.com - hur snygga? 

Många timmar efter besöket hos tandläkaren mår jag inte mycket bättre. Nu när bedövningen har släppt gör det sjukt ont. Det har heller inte slutat blöda, trots att det har gått fem timmar nu. Blodsmaken gör mig så sjukt illamående. Jag har i alla fall sörplat i mig lite yoghurt för att stilla hungern och sedan gick jag rakt på tröstätandet. Ben&Jerry med favvosmaken Strawberry Cheesecake lättade upp stämningen lite. Och åå så skönt det är med kyla på tanden höll jag på att säga.. tanden som jag dragit ut. Back to my icecream. 

Världens bästa glass, utan tvekan

Är det bara jag som tycker det är så ironiskt med alla taggar på instagram? Bara jag som reagerar över att tjejer från Sverige är väldigt nogranna med att tala om det? Så otroligt många tjejer taggar nämligen sina bilder med #swedishgirl. Jag roade mig precis med att kolla hur många bilder som har laddats upp senaste timman med den taggen och det var hela 338st. Det innebär att 5 bilder i minuten taggas med #swedishgirl och då är inte taggar som #swedish inräknade. Det laddas alltså i princip upp fler bilder med den taggen än #converse. Världens vanligaste skor. Och då rör det sig om hela världen. 

Så varför är man så mån om att tagga #swedishgirl då tänker jag? Jag har naturligtvis mina spekulationer. Men jag vill inte generalisera allt för mycket. Dock vet jag av egen erfarenhet att tjejer är bra på att söka uppmärksamhet genom t.ex. bilder. Det är inte någon hemlighet. Att då slänga med taggen #swedishgirl innebär att allt fler kan se bilden och kommentera/likea. Hm. För mig är det underligt. Visst har jag inget emot att jag är svensk. Men det är inget jag går runt och talar om för folk i vanliga fall. Alla jag stöter på i vardagen vet ju naturligtvis redan att jag är från Sverige. Precis som alla andra instagramanvändare som följer mig. Hur kul skulle det inte låta om jag berättade för varenda kille jag hälsade på att "Jag heter Julia och jag kommer ifrån Sverige". Men att skriva "swedishgirl" under min bild på IG skulle inte vara underligt alls. Usch jag tänker för mycket. 

Ska bara plåga er med en kul rad av taggningar jag fann på en av bilderna. Kan också nämna att bilden var på en SVENSK tjej i bikini. Här följer då raden med tags - #awsome #day #love #life #and #sun #black #hair #brown #eyes #follow #me #on #ig #instagram #babe #swedishgirl #from #sweden #iphone4. Det roliga är ordföljden swedishgirl from sweden. Min humor. Hihi. Nu ska jag sluta pladdra om det svenska samhället. Jag är ju trots allt bara en vanlig SVENSK tjej. 

#hot #chic #shower #swedishgirl #follow #my #blog #babes #kiss 

För några månader sedan berättade jag att jag ska få tandställning! Nu ser jag faktiskt fram emot det då jag är så sugen på att få gaddarna på rätt plats i munnen, det ser faktiskt inge vidare ut som det är nu. Fösta steget var dock att dra ut en tand och det är precis vad jag gjort för en dryg timma sedan. Jag trodde att jag skulle vara sjukt nervös men nerverna höll sig i styr. Dock gjorde det så sjukt ont när tandläkaren la bedövningen och sedan var det galet obehagligt att ligga där och höra hur det knakar. Samtidigt som man känner hur det sliter i huvudet typ. Usch det var fyllt med så fruktansvärt mycket obehag. Som tur var tog det typ bara tio minuter att få ut den som tur var. Dock blöder det som tusan just nu. Det verkar inte vilja sluta. Största problemet är nog ändå att jag är så galet hungrig då jag bara ätit skollunch och jag får inte käka på flera timmar. Så fort bedövningen har släppt och det har slutat blöda ska jag proppa i mig Ben och Jerry som belöning. Träna får jag inte heller göra på två dagar vilket gör att torsdagspasset får utebli imorgon tyvärr. Herregud det känns som att jag överdriver så mycket, men jag är i lite av ett chocktillstånd för tillfället. Hjärnan och kroppen samarbetar inte riktigt. Kanske har det att göra med att det känns som att jag fått en smäll på käften. På grund av bedövningen naturligtvis. Nej nu ska jag sluta klaga. Med detta vill jag bara ha sagt att jag aldrig ska dra ut en tand igen.

Nu ska jag forsätta längta efter glass.. 

Sedan jag började blogga igen i höstas har inte mitt intresse för fotografi synts så mycket här. Det har varit fokus på mycket annat. Vad vet jag knappt själv, men en blandning av det mesta när jag tänker efter. Nu tycker jag det är dags att jag plåtar lite mer igen, det är ju så otroligt kul. Och kul var det igår. Det är en speciell känsla att springa omkring med kamera och försöka fånga vackra ting eller människor på bild. Porträttfotografering är ju något av det roligaste och i sommar lär jag låta ett gäng kompisar stå modell. Det brukar inte vara jättesvårt att få kompisar att ställa upp på gratis plåtning som tur är. Ibland blir det bra, ibland inte. I fortsättningen ska jag i alla fall se till att välja mina tillfällen väl. Igår var ett sådant. Därför bjuder jag på ännu en bild. Jag vet inte varför, men när jag titta igenom bidlerna jag tog igår döpte jag dem allihop till a white ocean. Det är första gången jag döper bilder. Hm. Betyder det att jag är påväg tillbaka som "fotograf"? Absolut! Nu kör vi! 

Fotografi taget av mig på Leveneäng igår 

I eftermiddags kunde jag inte motstå en sväng till Leveneäng i det fina vårvädret. Där väntade tusentals vitsippor på att bli fotograferade. Jag låg som vanligt på marken och kröp för att lyckas fånga bild på blommorna underifrån (Med tanke på att de är ungefär 10 cm höga). Lite av resultatet tänkte jag i alla fall dela med mig av här nedan. Alltså är det här lite mer av ett bildinlägg. 

Kan ju bara passa på att återigen förklara min frånvaro (varför gör alla "bloggare" det?) Hela helgen har jag befunnit mig på golftävling med min pojkvän, det gick faktiskt bra för honom vilket var kul. Jag hade äran att gå caddy vilket visade sig vara ett jädra slit på den banan. Att dra en vagn som väger 20 kilo upp för en backe i tjockt gräs i 14 km är ingen höjdare.. dock var det inte uppförsbacke hela tiden, det kändes mer så). Bra träning är det i alla fall, minst sagt. Och det var i princip det jag fick motivera mig med när jag flåsade som mest. Nog om det. Hoppas alla haft en fin ledighet. Imorgon drar dessvärre skolan igång, men det är bara att köra hårt. Trots att skolan stressar ihjäl mig.

Hmm.. inget textinlägg var det va..

Bilder tagna av mig på Leveneäng 

Pappa har spenderat några dagar i Wales och kom hem med en liten present till mig. Jag blev så himla glad då jag tjatat om Ralph Laurens nya parfymkollektion. Jag var så nära på att köpa ett ex på resan till Berlin men snålheten tog över. I vanliga fall är inte min pappa den mest påhittiga som köper presenter, den biten brukar mamma stå för. Därför blev jag så överraskad då pappa kom hem med ett litet ex av varje doft. Alla luktar sååå gott och det finns en för varje tillfälle. Allt från en sportig doft, till en mer blommig. Älskar dem. Tusen tack pappsen! 

Ralph Laurens nya dofter till dam (bilder tagna av mig) 

För någon vecka var jag med på inspelningar till något som skulle vara ett inslag på nyheterna om teknikprogrammet. Det visade sig dock att det inte alls var ett inslag på nyheterna utan till en reklamfilm som nu visas på TV flera gånger om dagen. Det var inte riktigt vad jag tänkt mig när jag medverkade men så kan det gå. Någon som känner mig kanske har känt igen mig, vad vet jag? Jag kan ju inte precis säga att jag är nöjd med min prestation, haha. Alla vet hur knäppt det känns att se sig själv på film och jag är inget undantag. Skillnaden nu är att tuseltals människor får se mitt tryne varje dag. Jag tvingas helt enkelt bjuda på det här. Jag dör inte av att göra bort mig lite. Det gör jag ändå varje dag, utan att tänka på det. Nedan kan ni se det korta reklamklippet som alltså visas på TV4 för de som bor i Skaraborg. Please don't be too hard on me.